"Gud —— kallar på de ting som icke äro till, likasom vore de till." Rom 4: 17.

VAD betyder detta? Huru dristade sig Abraham till att tro på Gud? Det syntes orimligt, att han vid så hög ålder skulle bli fader till ett barn, Det föreföll otroligt, och likväl kallade Gud honom en "fader för många folk", innan det fanns något tecken till att ett barn skulle födas. Abraham benämnde sig själv "fader", emedan Gud kallade honom med detta namn. Detta är tro. Det är att tro och bejaka det Gud säger. "Tron går ut i det som synes vara tomma rymden — och finner klippan därinunder."

Säg blott, att du äger det Gud försäkrar att du äger, och Han skall svara för, att du får allt det du tror. Men det måste vara en verklig tro. Du måste med hela din varelse gå in i denna handling av tro på Gud.

Var villig att leva av tro, utan att varken tänka eller önska, att du får leva på något annat sätt. Var villig att låta varje yttre ljus slockna, varje stjärna på det blå himlavalvet förmörkas, så att endast mörker och faror omgiva dig, om blott Gud kvarlämnar i själen den inre strålglans, det rena, klara ljus, som tron har tänt.

Stunden har kommit för dig att lämna tvivlets "pinne" och ditt skenbart så säkra näste för att pröva på trons vindar i likhet med fågeln, då den skall lära sig att flyga. Det Kan se ut, som skulle du sjunka till marken, just som det kan vara för den flygfärdiga fågelungen. Det kan tyckas för den, all den störtat ned, men den gör det likväl ej — dess vingar hälla den uppe, och om de svika, flyger fågelfar eller mor under den för att stödja vingarna. På samma sätt skall Gud stödja dig. Lita blott på Honom! "Han skall uppehålla dig." "Men", säger du, "skall jag då kasta mig ut i tomma rymden?" Så ser det också ut för fågeln, men vi veta, att luften är där, och luften är ej så overklig som den synes vara. Du vet, att Guds löften finnas, och de äro ingalunda overkliga. "Men det förefaller mig så osannolikt, att min svaga själ skulle bli omgjordad med en sådan styrka. Har Gud sagt, att detta skall ske? Har Han sagt, att min anfäktade, svaga natur skall bli segrare i kampen, och att mitt ängsliga, bävande hjärta skall finna ro? Har Gud sagt, att detta skall ske?" Om Han gjort det, ingalunda vill du väl då beskylla Honom för att ljuga? Har Han lovat, och skulle Han ej göra det? Om du har fått ett ord, "ett säkert" löftesord, tag emot det och lita blint och avgjort därpå. Du äger detta säkra ord, ja, än mer — du äger Honom, som sagt detta ord, så att du kan lita på det. Ja jag säger dig, lita på Honom.

"När det blir mig trångt på färden
och all egen kraft är slut,
låt mig icke se på nöden,
men på Dig, som gått förut.
Du har burit dagens hetta,
frestad uti allt som Jag.
Låt mig fly intill Ditt hjärta,
fly med tysta vingeslag."