"Jag ropade på honom, men han svarade mig icke." Höga V 5: 6.

NÄR GUD givit en stor tro brukar Han pröva den genom långa dröjsmål. Han har låtit sina tjänares röster eka i deras öron såsom från en himmel av koppar. De ha klappat på den gyllene porten, men den har förblivit orörlig, som om den hade rostat på sina gångjärn. Liksom Jeremia ha de ropat: "Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram." Sålunda ha Guds heliga fått länge tåligt bida, utan att erhålla något svar, icke därför att deras böner ej skulle varit nog ivriga eller bönerna ej blivit hörda, utan emedan det så har behagat Honom, som är allsmäktig, och som giver enligt sitt behag. Om Han vill pröva vårt tålamod, skall Han då ej få handla med sina egna enligt sin vilja?

Ingen bön går förlorad, ingen bönesuck har någonsin varit förgäves. Gud lämnar aldrig; en bön obesvarad eller obeaktad. Det vi anse vara avslag är i själva verket endast uppskov. — H. Bonar.

Kristus dröjer stundom med att ge sin hjälp för att pröva vår tro och göra vår bön ivrigare. Båten kan bli översköljd av vågorna, och Mästaren fortfar att sova, men Han vaknar innan den sjunker. Om Han än sover, gör Han det dock icke för länge. Uttrycket "för sent" förekommer aldrig, då det är fråga om Honom. — Alexander Maclaren

Jag vet, att min Jesus skall hjälpa mig än;
ty bidar jag stilla och nöjd.
I kärlek Han agar men tröstar igen
och byter min klagan i fröjd.

Han går vid min sida, Han vakar alltjämt,
Han tröttnar ej, Han, såsom jag;
och riket jag ärver, så har Han bestämt,
och så är min Faders behag.

Jag fruktar ej mera för avgrundens makt,
mitt fäste är Israels Gud;
Han skall mig bevara, ty så har Han sagt,
Han kan ej förgäta sin brud.

Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga gå.
Om Frälsaren sover i skeppet ibland,
Han är ju i skeppet ändå.
N. Frykman.