"Han gjorde mig till en vass pil." Jes 49: 2.

DET FINNS vid Kaliforniens kust en mycket känd plats, 'Kiselstensstranden'. De vita bränningarna rulla fram med ett ständigt brus, och larma och dåna bland stenarna på stranden. Dessa fångas av de obarmhärtiga vågorna, stötas, rullas och gnidas mot varandra, och slipas mot de vassa klipporna. Ständigt, dag och natt pågår denna nötning — aldrig någon vjla. Och resultatet?

Turister från hela världen komma till platsen för att samla de runda, vackra stenarna. De placeras i rummen; de pryda förmakens spiselkrans. Men gå vidare förbi det ställe av kippan, mot vilket det mäktiga havet bryter sig, och i denna lugna vrå, skyddad för stormarna och belyst av solen, skall du finna ett otal kiselstenar, som resenärerna aldrig utvälja.

Varför har ingen under årens lopp valt dem? Av den enkla orsaken, att de aldrig utsatts för vågornas rastlösa arbete och nötning. Lugnet och friden ha lämnat dem likadana, som de funno dem, ojämna, kantiga och fula. Svårigheterna åstadkomma slipningen.

Eftersom Gud vet, vilken nisch vi äro ämnade att fylla, låt oss lita på att Han kan forma oss för den. Låt oss tilltro Honom förmågan att giva oss den rätta förberedelsen för det verk Han kallar oss att en dag utföra.

"Havets pärlor slipas i mörka natten
utav vågornas ständiga glidande
— I bedrövelsens djupa och vreda vatten
slipas hjärtats skatter, du lidande!"