"Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen ———.Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar." Hos 2: 14-15.

EN egendomlig plats för vingårdar — öknen! Kan det vara möjligt, att de rikedomar, som själen är i behov av, kunna erhållas där? Öknen anses ju vara en öde plats, från vilken man sällan finner vägen ut. Så kan det väl synas, men "Akors dal" vilket betyder bitterhet, benämnes också hoppets port. Och hon skall sjunga där såsom i sin ungdoms dagar!

Ja, Gud vet, att vi behöva pröva på ökentider. Han vet, var och hur något bestående kan frambringas. Själen har dyrkat avgudar och varit upprorisk. Hon har förgätit Gud och i sin egenvilja sagt: "Jag vill löpa efter min älskare." Men hon upphann dem aldrig. Och då hon var förtvivlad och övergiven, sade Gud: "Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen, och tala ljuvligt till henne." Vilken kärleksfull Gud ha vi icke!

Vi vela aldrig, var Guds vattensprång dölja sig. Vi se en klippa och ana ej, att en källa kan springa fram därur. Vårt öga skådar en stenig plats, och vi kunna ej tänka oss, att ett källsprång döljer sig där. Då Gud leder mig till svåra ställen finner jag, att jag har kommit till platser med de eviga källorna.