"När du går, skall din väg öppnas för dig steg för steg." Ordspr 4: 12, fri övers.

HERREN bygger trons brygga blott under den trosvissa vandrarens fot. Om Han byggde den ett stycke längre fram, upphörde den att vara en trons brygga. Det synliga hör icke tron till.

Det finns ett slags grind, som öppnas av sig själv. Den användes ibland ute på den engelska landsbygden. Den står där stadig och fast och avspärrar vägen. Om den resande stannar, innan han kommit ända fram till grinden, öppnas den ej. Men om han kör rakt emot den, pressa vagnshjulen ned fjädrarna, som äro placerade under vägen, och grinden öppnas för honom. Han måste gå rakt mot den stängda grinden, annars förblir den tillsluten.

Detta åskådliggör för oss, huru vi kunna övervinna varje hinder på pliktens väg. Antingen det nu är en flod, en port eller ett berg i vägen, så gäller det för gudsbarnet att gå rakt emot hindret. Om det är en flod, så torkar den ut, när du stiger ner i vattnet. Om det är en grind, så öppnas den, när du kommit den tillräckligt nära och stadigt går framåt. Om det är ett berg, skall det häva sig upp och kasta sig i havet, då du utan att rygga tillbaka kommer till den plats där du menade, att det var beläget.

Finns det för dig i detta ögonblick något stort hinder på pliktens väg? Gå rakt emot det i Herrens namn, och det skall ej mera finnas där.

Fåfängt sitta vi och gråta. Den Allsmäktiges röst sade: "Stå upp och drag vidare." Låt oss modigt gå framåt, även om det vore natt, så att vi knappast kunna se vägen. Då vi göra det, skall den öppna sig för oss liksom det sker i skogen eller i alperna, där man ser blott några få meter av stigen eller passet framför sig. Gå vidare. Om det är nödvändigt, skall du till och med få se moln och eldstoden angiva vägen för dig genom öknen. Det finns vägvisare och viloplatser vid sidan av vägen. Vi komma att finna föda, kläder och vänner vid varje hållplats på vår färd, och slutligen skall den trötte vandraren mötas av ett glatt "välkommen hem".