"Jag skall bliva för Israel såsom dagg." Hos 14: 6.

DAGGEN är en naturens anordning, en vederkvickelsens källa, som förnyar jordens ansikte. Den faller om natten, och utan den skulle växtligheten snart dö. Det är denna daggens viktiga uppgift, som ofta framhålles i Skriften. Daggen är där en bild av andlig vederkvickelse. Såsom naturen badar sig ny i daggen, så längtar Gud att få förnya sitt folk. Vi möta denna tanke i Tit 3: 5. Där är den andliga förnyelsen sammanställd med den helige Andes ämbete — "ett bad till förnyelse i helig Ande".

Många tjänare i Guds rike förstå ej betydelsen av den himmelska daggen och följden blir, att deras liv sakna friskhet och kraft. Deras ande tynar av brist på dagg. Kära medbroder, du inser huru dåraktigt det är av en dagsverkare att utan morgonkost bege sig till sitt arbete. Förstår du då, huru dåraktigt det är, när en Herrens tjänare går till sin uppgift utan att först ha närt sig med det himmelska mannat? Det är icke tillräckligt att blott tillfälligtvis intaga föda. Varje dag måste du erhålla förnyelse genom den helige Ande. Du vet, vilken skillnad det är, då hela din varelse liksom sprudlar av gudomligt liv och kraft, och då du känner dig jäktad och utsliten. Det är under nattens timmar, då varje blad och grässtrå vila orörliga, som växternas porer öppna sig för att mottaga förnyelsens vederkvickande bad. Så faller också den himmelska daggen, medan själen stilla dröjer i Mästarens närhet. Bliv stilla för Honom. Varje orolig brådska skall hindra dig från att erhålla vederkvickelsen. Bida inför Gud, till dess att du känner dig mättad av Hans närvaro, och gå sedan till plikten, som kallar, i medvetande om att du blivit styrkt och vederkvickt av Herren.

Daggen faller aldrig under heta, stormdigra nätter. Temperaturen måste sjunka och vinden bedarra — själva luften uppnå en viss grad av kylighet och bringas till fullkomlig stillhet, förrän den kan avsöndra dess osynliga partiklar av fuktighet, som vederkvicka örter och blommor. Så kan icke heller Guds nåd förläna själen ro, innan hon uppnått denna ställning av fullkomlig inre stillhet.

"Han väcker var morgon mitt öra,
ej trött i sitt väktarekall.
Han väcker mig upp till att höra
det ord, som mig vägleda skall.

Hur saligt att sitta och höra
helt stilla vid Mästarens fot
och ej hava annat att göra
än hungrande taga emot.
O, nådens och kärlekens under,
att jag får ha ensamma stunder
med Jesus, min Frälsare kär"