"Din käpp och stav, de trösta mig" Ps 23: 4.

I VÅRT HUS på landet finnes invid kakelugnsvrån ett litet väggskåp, där vi förvara käppar och stavar, som tillhört olika familjemedlemmar sedan flera generationer. Vid mina besök därute händer det ofta, då min far och jag ämna oss på promenad, att vi ur det lilla skåpet först välja åt oss en käpp, lämplig för tillfället. Detta har mången gång fått bli en påminnelse om, att Guds ord är vår käpp och vår stav. Under kriget, då vi modlösa svävade i ständig fara, blev ordet: "För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren", den käpp, som vi under mången mörk dag stödde oss på.

Då döden tog ifrån oss vårt lilla barn, och vi voro alldeles nedbrutna av sorg, fann jag i Ordet en ny löftesstav: "Om aftonen gästar gråt; men om morgonen kommer jubel."
När jag med nedsatta krafter blev tvungen att under ett års tid vistas i landsflykt utan att veta, om jag mera skulle få tillåtelse att återvända till mitt hem och mitt arbete, gavs mig ordet: "Jag vet väl, vilka tankar jag har för eder, nämligen fridens tankar och icke ofärdens", och detta blev för mig en stav, som aldrig gav vika. I tider av särskild fara och osäkerhet, då allt mänskligt förstånd kommit till korta, blev löftet: "Genom stillhet och förtröstan värden I starka" den stav, som hjälpte mig att med lätthet fortsätta vägen framåt. Och i trångmål, då jag saknat tid till vare sig överläggning eller handling, har denna stav aldrig svikit: "Den som tror på den behöver icke fly"("göra sig brådska", eng. Övers.). — B. V. Abbot

"Jag hade aldrig insett", sade Martin Luthers hustru, "vad en massa ting, som omnämnas i psalmerna, hade att betyda, om Gud icke fört mig in i lidanden. De ha hjälpt mig att förstå själens klagan och rörelsen, och blivit för mig en läromästare i utövandet av de kristliga dygderna." Guds stav är ganska lik skollärarens peksticka, med vilken han för barnet pekar ut bokstäverna, för att det bättre skall lägga märke till dem. På samma sätt pekar Gud ut för oss mången god läxa, som vi näppeligen annars hade lärt oss.

"Guds ris och Guds stav följets alltid åt."
"Dina skor skola vara av järn och koppar; och såsom dina dagar vare din kraft."