"Intet av allt detta förmår störa mig." Apg 20: 24. eng, övers.

VI läsa i Samuels bok, att då David blev smord till konung i Hebron, "drogo filistéerna allesamman upp för att fånga honom". Den stund vi från Herren mottaga något, som är värt att kämpa för, uppsöker djävulen oss. Då han möter oss, där vi stå på tröskeln till ett betydande verk för Herren, låt oss taga det såsom "ett tecken till frälsning", och göra anspråk på fördubblad välsignelse, seger, och kraft. Motstånd utvecklar kraft. Kanonen skjuter dubbelt så långt, därför att den explosiva kraften måste bryta sig fram genom motstånd. Elektriciteten omformas nere vid kraftverken genom de roterande hjulens friktion. En dag skola vi och finna, att till och med satan har fått förmedla till oss Guds välsignelser.

"På de höga bergen evig snö vi se;
över höga själar ligger ständigt ve"

Genom nöd och trångmål går vägen till seger. Alla ting av värde bära sorgens stämpel. Kronan måste kastas i degeln. Heligas kedja, som löper kring Guds fot, är hopsmidd i elden nere på jorden. Till segerfurste krönes den, som först trampat lidandets vinpress. Gripen av djup ångest talade "Smärtornas man": "I världen liden i betryck", och fortsatte sedan med det härliga löftet: "men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen." Blodbestänkt är vägen till tronen. Kransarna viras av jättarna vi besegrat. Sorgen har alltid varit storhetens kännemärke. De stora reformatorerna ha genom lidanden och bedrövelser vunnit sin maktställning. Låt oss tänka på historien om Paulus, Luther, Savonarola, Knox, Wesly och alla de övriga i denna mäktiga armé.

De sublima verken inom litteraturen ha ofta skrivits med författarens hjärteblod. "Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen." Vem var grekernas oförliknelige skald? Det var den blinde Homeros. Vem har skrivit den odödliga boken "En kristens resa"? Månne en furste klädd i purpur och vilande på mjuka kuddar ? Ack,nej! John Bunyan, den högborne fången och det glänsande snillet, hade en vision så underbar, att den kom det gamla Bedford fängelsets mörka murar att liksom stråla i ett praktfullt sken, och sedan nedtecknade han en trogen kopia av vad han skådade.

"Dolda slag, som icke skådats,
strider stridda uppå knä,
tunga bördor, som du burit
och du trott ej någon se —
allt är i himlen tecknat"