13 Januari
"I allt detta äro vi mer än segervinnare genom honom som har älskat oss" Rom 8: 37, eng. övers. DETTA är mer än seger, det är en glänsande triumf. Vi ha icke endast undgått nederlag och förstörelse, utan tillintetgjort fienden och vunnit ett byte så rikt, att vi kunna tacka Gud för striden. — Vad innebär det att vara "mer än segervinnare" ? Kampen bibringar oss andliga lärdomar, som kraftigt stärka vår tro och giva stadga åt vårt andliga liv. Den är såsom elden, som bränner in färgerna i porslinet, eller såsom stormarna, vilka tvinga de mäktiga cedrarna på höjden att skjuta sina rötter djupare in i jorden. Våra andliga strider höra till våra mest utvalda välsignelser, och vår mäktiga motståndare tillåtes att tukta oss på bekostnad av sitt egna slutliga nederlag. En gammal frygisk legend förtäljer, att varje gång en fiende övervanns, sög segraren kraft ur sitt offer och ökade därigenom den egna styrkan och tapperheten. På samma sätt fördubblar frestelsen vår andliga kraft och utrustning, så att vi kunna bli i stånd att icke allenast driva fienden på flykten, utan taga honom till fånga och tvinga honom att kämpa i våra led. Profeten Jesaja skriver: "De skola flyga fram på filistéernas skuldror" Jes 11: 14, eng. övers. Dessa filistéer voro Israels avsvurna fiender, men de skulle icke blott besegras, utan bildligt talat brukas till att på sina skuldror bära segraren fram mot nya triumfer, alldeles som den skicklige seglaren genom kryssning kan begagna sig av motvindens styrka till att föras framåt. På samma sätt skola genom Guds mäktiga nåd de mest ogynnsamma ting samverka till vårt bästa, och det skall bli möjligt för oss att städse säga: "Det som har vederfarits mig har snarare länt till evangelii framgång." Forna tiders sjöfarande föreställde sig att koralldjuren instinktmässigt byggde de stora korallreven i form av en cirkel för att innanför denna kunna få skydd. En berömd vetenskapsman har däremot vederlagt denna föreställning genom att påvisa, att koralldjuret kan leva och trivas endast vid öppna havet i det höga skummet av de evigt svallande vågorna. Sammalunda har man och tänkt sig, att ett liv skyddat för oro och strid vore det mest idealiska. Erfarenheten visar dock motsatsen. Uthärdandet av svårigheter har danat de ädlaste och starkaste människor och blivit den faktor, som skiljer den blotta existensen från mäktig livskraft. Vedermödorna skapa karaktären. "Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt." 2 Kor 2: 14. |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |