"De förhindrades av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien!" Apg 16: 6.

DET har sitt intresse att studera Andens ledning med korsets hjältar under forna tider. Den gavs dem ofta i form av förbud då de stodo i begrepp att välja en orätt kurs. Den helige Ande tillstadde dem icke att taga vägen åt vänster till Asien. Han förhindrade dem att gå vidare. Detsamma var förhållandet, då de ville vända åt höger till Bitynien. Efter åtskilliga år fick Paulus just i dessa trakter måhänd sitt livs största verk, men vid denna tidpunkt var dörren tillsluten av den helige Ande. Tiden var ännu ej mogen för ett angrepp mot dessa synbarligen ointagliga bålverk inom satans rike. Apollos måste gå före såsom banbrytare. Paulus' och Barnabas' arbete var av större vikt på en annan plats, och de behövde fostras för att sedan kunna gå in i denna ansvarsfulla uppgift.

Min vän, närhelst än du står inför frågan, vilken väg du bör välja, lämna avgörandet helt och hållet åt Guds Ande. Bed honom tillsluta varje annan dörr utom den rätta. Säg: "Välsignade Ande, jag kastar hela ansvaret på Dig. Du skall hindra min fot från att träda in på en väg som ej är Guds. Låt Din röst ljuda bakom mig, så att jag förstår, om jag bör gå åt höger eller åt vänster."

Fortsatt under tiden' att gå framåt på den redan inslagna vägen. Förbliv i din uppgift därest Gud icke tydligt anvisar dig en ny. O, pilgrim, för dig vill Jesu Ande vara detsamma som Han var för Paulus. Var noggrann i att akta på Andens minsta vink. Bed i tro och gå sedan framåt med frimodigt hjärta, då du ej upptäcker något hinder. Men skulle du såsom svar på din bön stå inför stängda dörrar, förundra dig då icke. När dörrarna både till höger och till vänster äro tillbommade, skall du helt visst finna en öppen väg, som leder till "Troas". Där skall du möta en väntande Lukas; och vägen till rika välsignelser bland trofasta vänner skall uppenbaras för dig. — F. B. Meyer

Om Herren mig bjuder: gå hit eller dit,
så skynda jag villigt åstad att göra
Hans vilja med allvar och flit,
om möjligt och göra den glad!

Men säger mig Herren bliv stilla ännu,
så ville jag tryggt vid Hans ord!
Själv ovis, jag vet, o, min Jesus, att Du
till visdom och råd är mig gjord.

Jag vill icke taga ett steg utan Dig,
ej leva mig själv till behag.
Ej våga, ej lita det minsta på mig,
men se Dig i hand varje dag.
L. S.