7 Januari

"Jag har lärt mig att vara nöjd, med de omständigheter, i vilka jag är." Fili 4: 11.

FRÅN sitt fängelse, totalt berövad all yttre trevnad och glädje, skrev Paulus dessa ord. Det berättas om en konung, att han en morgon kom till sin trädgård och fann där allt förvissnat och på väg att dö. Han sporde eken, som växte invid porten, vad detta hade att betyda. Eken omtalade, att den var trött på livet och ville dö, emedan den ej var lika högväxt och vacker som furan. Furan återigen hade helt och hållet förlorat modet, eftersom den ej kunde bära druvor såsom vinrankan. Vinrankan var färdig att lägga sig ned och dö, då den ej fick växa upprätt och ha lika välsmakande frukter som persikoträdet. Pionen harmades över, att den ej var reslig och doftande såsom syrenen. Så stod det till överallt i trädgården. Slutligen kom kungen fram till styvmorsblomman och fann hennes klara ansikte lika glatt upplyft som vanligt. "O, styvmorsblomma, huru gott det gör mig att mitt ibland allt detta missnöje finna åtminstone en tapper liten blomma. Du tyckes icke vara det minsta modfälld." "Ack, nej", svarade styvmorsblomman, "jag är ju blott ett ringa blomster, men jag tänkte, att hade du önskat dig en ek eller en fura eller ett persikoträd eller en syren, så hade du planterat just en sådan; men då jag visste, att du ville ha en styvmorsblomma, beslöt jag att försöka vara den allra bästa lilla styvmorsblomma jag kan."

"Och göms din gärning i en okänd vrå
så fyll din plikt med lust och fröjd ändå,
fast ej millioner mänskoögon se det;
där Gud allsmäktig själv för hären fram,
där är för stoftets son det ingen skam
att stå som simpel krigare i ledet"

De som höra Gud till utan förbehåll äro nöjda under alla förhållanden. De önska blott, vad Gud önskar och vilja göra för Honom, just det Han väntar av dem. De äro villiga att låta sig utblottas och återfinna allt hundrafalt i denna sin utblottelse.

"Men det stora för Gud
är att Hans minsta bud
följa i tro och i hjärtats lydnad."
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.