"Om du och måste gå genom vatten — — — så skola de icke fördränka dig." Jes 43: 2.

GUD banar ej på förhand vägen för oss. Han utlovar oss icke hjälp, förrän hjälp är av nöden. Han undanröjer icke hindren, förrän vi stå inför dem. Men just då vi äro där, är också Guds arm uträckt.

Många människor förgäta detta och gruva sig över svårigheter, som de skönja i framtiden. De vilja, att Gud många mil framåt skall göra vägen klar för dem. Gud har däremot lovat att leda oss steg för steg. Du måste befinna dig i vattnet med dess strömmar, innan du kan göra anspråk på Guds löfte. Det finns många människor, som frukta för döden och sucka över, att de ej äga "nåd att dö". Det är naturligt, att de ej ha den, så länge de äro vid god hälsa och stå mitt uppe i livet med alla dess plikter, medan döden ännu är fjärran. Vartill skulle en sådan nåd för övrigt tjäna? Vad de nu behöva är nåd till att uppfylla de dagliga plikterna, nåd att leva; de behöva nåd att dö sedan, då dödsstunden är inne. — J. R. M.

Själv Han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd,
varje dags bekymmer vill Han bära,
Han som heter både kraft och råd.

Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har Han lagt på sig,
som din dag så skall din kraft ock vara;
detta löfte gav Han mig.
— L.S.