"Härigenom blevo sidokamrarna, där de lågo kring huset, bredare alltefter som de lågo högre upp. Ty husets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring huset. Därför växte bredden inåt, alltefter som våningen låg högre upp. Och från den nedersta våningen steg man så upp i den översta genom den mellersta." Hes 41: 7.

"Skänk mig, Herre, jag dig beder,
en gudomlig håg, som leder
uppåt under livets pilgrimsfärd,
att jag må, med dig trolovad,
med konungsligt sinn' begåvad,
glatt försaka synd och värld."

VI borde icke nöja oss med att stanna kvar i dalens dimmor, när Tabors höjd väntar oss. Hur ren är icke daggen där uppe på berget, hur frisk är icke luften, hur riklig deras spis, vilka bo där, de vilkas fönster vetta mot det nya Jerusalem! Många kristna äro nöjda med att leva liksom arbetarna i kolgruvorna, vilka ej få se solen. Tårar fukta deras anleten, när de kunde få smörja dem med himmelsk olja. Jag är viss om, att mången kristen försmäktar i ett fängelse, när han kunde få vandra på palatsets tak och se det goda landet och Libanon. Res dig, o kristen, ur din låga ställning! Kasta ifrån dig din tröghet, din slöhet, din köld eller vad det vara må, som stör din rena kärlek till Kristus, din själs brudgum. Låt Honom få vara källan, medelpunkten och platsen, där hela ditt hjärta finner sin förnöjelse. Låt dig icke längre nöja med dina obetydliga framsteg. Sträva efter att leva ett högre, ädlare, rikare liv. Uppåt mot himmelen! Närmare Gud! — Spurgeon.

"Gud lyft mig med din starka hand i tron till himlens ljusa land, till högre plan för varje stund, Gud, ställ min fot på högre grund"

Få av oss taga ut de rika möjligheter, som stå oss till buds. Vi dröja kvar på slätten, emedan vi frukta för bergsbestigningen. Branten och den svåra terrängen förskräcka oss, och så välja vi att stanna i den disiga dalen och lära icke känna höjdernas hemlighet. Vi förstå icke, vad vi på detta sätt genom vår maklighet förlora. Vilken härlighet väntar oss icke däruppe, om vi blott hade mod att klättra uppför berget, vilken välsignelse skulle vi icke finna, om vi bara ville draga upp mot Guds höjder. — J. R. M.