"Det land, dit I nu dragen för att taga det i besittning, är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himmelens regn, ett land som Herren, din Gud, låter sig vårda om och på vilket Herrens, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse till årets slut." 5 Mos 11: 11-12.

I DAG kära vänner, stå vi på gränsen till det okända. Framför oss ligger det nya året, som vi skola taga i besittning. Vem kan säga oss, vad vi komma att finna? Vilka nya erfarenheter, vilka förändringar skola möta oss, vilka nya behov skola uppstå? Här ha vi det uppmuntrande, tröstande, glädjande budskapet från vår himmelske Fader: "Herren, din Gud, låter sig vårda om landet." ''Hans ögon vila därpå från årets begynnelse till årets slut."

Herren skall fylla alla våra behov. Här äro vattensprång, som aldrig sina ut, källor och strömmar, som aldrig avskäras i sitt lopp. Här, ängsliga hjärta, ha vi vår himmelske Faders nåderika löftesord. Om Han är upphovet till all välsignelse, kan välsignelsen aldrig utebliva. Varken hetta eller torka kan komma denna ström att sina ut. "En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad."

Landet är ett land av dalar och höjder. Marken är icke allestädes jämn, men den består icke heller av idel branta stup. Vore den jämn, skulle enformigheten snart trycka oss. Vi behöva både dalar och höjder. På höjderna samlas regnet, som skall göra hundrade dalar fruktbara. Ack, detsamma gäller oss! Svårigheten, som vi mött på höjden, driver oss till nådens tron och drager ned välsignelsens skurar. De kala höjderna i vårt liv, inför vilka vi stå frågande och måhända knotande, bringa till oss skurarna. Mången, som förlorade sig i öknen och begrovs under dess gyllene sand, skulle ha levat och frodats i höglandet. Utan de bistra, hårda, skrovliga, svåråtkomliga höjderna hade mången dukat under för frosten, blivit skadad av vindarna och berövats frukten. Guds höjder utgöra ett nåderikt skydd för Hans folk mot dess fiender.

Vi kunna icke förklara, vad förluster, sorger och bekymmer i sig innebära. Det gäller endast att förtrösta! Vår Fader nalkas oss i dag för att taga oss vid handen och leda oss framåt. Det skall bli ett gott, ett välsignat nytt år!

"Hela vägen går Han med mig,
låt mig aldrig glömma det;
om bekymmer än sig hopa,
är det något HAN ej vet?
Om igenom trånga bergpass
vägen går, den går dock rätt,
ty Han bär sitt folk igenom,
väljer bästa stund och sätt.

Hela vägen Han uti mig —
o, vad seger, jubelsång!
Han uti mig trampar ännu
uppå drakar, vägen lång.
Han uti mig övervinner,
Han uti mig leder mig,
lärer mig igenom Ordet,
ger mig trygghet, frid i sig.

Jesus, Jesus, lär mig tjäna
Dig med fröjd för varje dag!
Lär mig se uppå Din starkhet,
ej på mig, så arm och svag!
Lär mig ta en dag i sänder,
en minut, ej hela år!
Lär mig taga mot Din kärlek,
som all kunskap övergår!"