"Lägg ut på djupet." Luk 5: 4.

HERREN säger oss icke huru djupt vi böra lägga. Djupet är beroende av huru helt vi lagt ut från land. Det står också i samband med storleken av vårt behov samt uppfattningen av våra möjligheter. Fisken hämtas ur djupet, icke på grunt vatten. På samma sätt sker det med oss: våra behov tillgodoses ur Guds djupheter.

Vi skola lägga ut på Ordets djup! Den helige Ande kan leda oss ut på kristallklart, bottenlöst vatten, så att bibelord, vilka vi redan någon gång förr helt ytligt betraktat, nu rymma en hel ocean. — Ut på försoningens djup, till dess Kristi blod genom den helige Ande så förklaras, att det blir för oss en allsmäktig balsam samt själens och kroppens näring och hälsomedel. — Ut på djupet av Faderns vilja tills vi mottaga den i dess oändliga godhet och in i minsta detalj samt i dess vittgående omsorg och omtanke. Ut på den heliga andes djup tills Hans närvaro blir för oss lik en ljus, skimrande bottenlös sommarsjö vilken skänker vila och vederkvickelse. Här få vi glömma oss själva och våra sorger i Hans eviga närvaros ro och frid. Låt oss lägga ut på djupet, till dess vi i Honom fått det härliga svaret på vår bön och Han fått bliva den som tar oss ömt vid handen om leder oss framåt, fyllande varje behov och ordnande skickelsernas trådar i vårt liv med gudomlig omsorg och omtanke.

Ut på djupet av Guds eviga rådslut, tills Herrens tillkommelse och det tusenåriga riket bliva uppenbarade för oss, och vi, gripna, bortom dessa få se de kommande ljusa tidsåldrarna träda fram. Denna syn skall blända vårt öga och komma hjärtat att klappa vid tanken på den outsägliga glädje, som skall vederfaras oss vid Jesu härlighets uppenbarelse.
In i alla dessa ting bjuder Jesus oss att tränga. Han har skapat både oss och djupet. Han väcker vår längtan och ger oss skicklighet att kasta ut på frälsningens bottenlösa djup.

Underbar nåd bor i Guds råd,
hav utan botten och strand!
Evigt hos dig gömmer jag mig,
fängslad av kärlekens band.

Den heliga Andes djupa vattenflöden ha vi alltid tillgång till, därför att vattnet ständigt är i rörelse framåt. Vill du icke denna dag på nytt begära att bli nedsänkt och genomdränkt av dessa levande vattenströmmar? Vattnet, som Hesekiel såg i sin syn, rann först fram under templets tröskel. Mannen med mätsnöret mätte upp vattnet, och det räckte till fotknölarna. Åter mätte han upp det, och vattnet räckte till knäna. Ännu en gång mätte han upp det, och det räckte till länderna. Sedan gick vattnet så högt, att man måste simma, det var en ström, som man icke kunde gå över. (Läs Hes 47.) Huru långt har vi hunnit i denna livets flod? Den helige Ande vill helt utplåna självlivet, icke blott till fotknölarna, knäna eller länderna, hela jaget måste sänkas i djupet. Vi måste försvinna och bada i denna livgivande ström. Lägg ut från land och kasta ut på djupet. Låt oss aldrig glömma, att mannen med mätsnöret är hos oss i dag. — J. G. M.