27 Februari
"Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp." 1 Mos 32: 24. ENSAM, kvar. Hur olika känslor framkalla icke dessa ord hos envar av oss. För somliga innebära de ensamhet och övergivenhet, för andra återigen vila och ro. Att bliva ensam utan Gud är mer fruktansvärt än vad ord kunna utsäga. Att bliva ensam med Honom är en försmak av himmelen! Om Kristi efterföljare tillbragte mera av sin tid allena med Herren, skulle vi återigen äga andliga stormän ibland oss. Mästaren själv har blivit vårt föredöme. Lägg märke till, huru ofta Han drog sig undan för att vara ensam med Gud. Det ligger en djup mening bakom befallningen: "När du vill bedja, gå då in i din kammare och stäng igen din dörr och bed.''
De största undren utfördes av Elia och Elisa, då de voro allena med Herren. Det var i ensamheten med Gud som Jakob blev furste. Det är också på samma sätt som vi nå denna höga ställning. Josua var allena då Herren uppenbarade sig för honom. Josu 1: 1.
Åstunda att vara allena med Gud. Om vi på denna punkt äro försumliga, röva vi välsignelsen icke allenast från oss själva utan även från andra, emedan vi, först då vi själva mottagit välsignelsen, kunna bringa den vidare till andra. Det kanske innebär mindre verksamhet utåt, men det innebär i stället mera djup och kraft. "Om stora män allena aldrig stått |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |