"Var ort, som eder fot beträder, har jag givit eder." Josu 1: 3.

UTOM det område, som i bokstavlig mening ännu icke vunnits för Kristus, ligger där framför oss de gudomliga löftenas outtagna och av vår fot oupptrampade mark. Huru lydde Guds ord till Josua? Var ort som eder fot beträder, har jag givit eder.'' Därefter uppdrager Gud gränserna för löfteslandet. Allt tillhörde dem på ett villkor: de skulle draga genom landet efter dess bredd och dess längd och sålunda mäta upp det.

I själva verket gjorde de detta blott till en tredjedel. Följden blev, att de aldrig hade mera än en tredjedel. De ägde just det område, de tillmätte åt sig, icke mera. I 2 Petri brev läsa vi om löfteslandet som ligger öppet framför oss. Guds vilja är, att vi skola beträda det i hörsam tro och förtröstansfull lydnad. Vi få göra anspråk därpå och tillägna oss det.

— Huru många av oss ha tagit ut rikedomarna i Guds löften? Här är för tron ett härligt land att lägga beslag på och draga igenom efter dess bredd och dess längd. Detta har tron ännu icke gjort.

— Låt oss taga hela vår arvedel i besittning. Låt oss lyfta upp våra ögon och se mot norr och söder, mot öster och väster. "Hela det land, som du ser, skall jag giva åt dig", lyder Herrens ord till oss. — A. T. Pierson.

Den plats, som Juda med sin fot beträdde, skulle vara hans. Den plats Benjamin beträdde skulle tillhöra honom. Var stam skulle intaga sin arvedel genom att först beträda den. Tror du någon av dem, efter att ha gjort detta, ögonblickligen och instinktmässigt kände: detta är min arvedel?

En gammal svart man som på ett underbart sätt fått uppleva Guds nåd, tillspordes en gång: "Daniel, huru kommer det sig riktigt, att du äger så stor glädje och frid i din religion?" "Ack, massa", ljöd svaret, "jag kastar mig helt enkelt på 'de dyrbara och mycket stora löftena', och allt, vad som rymmes i dem, är mitt. Ära, ära!" Den som gör på samma sätt får erfara, att alla rikedomar, som gömmas i löftena, höra honom till.