"Harmas icke." Ps 37: 1.

Låt inte saker och ting upptända ditt sinne. Skulle ett dylikt sinnestillstånd någonsin kunna försvaras, så hade detta varit fallet inför de förhållanden, som skildras i psalmen. Missdådare gingo omkring, klädda i purpur och fint linne, och levde var dag kräsligt. "De som gjorde orätt" -stego upp till maktens högsta tinnar och förtryckte sina mindre lyckligt lottade bröder. Syndfulla män och kvinnor skredo fram med stolt hållning och badade i välgångens ljus, under det att de goda frestades till vrede och harm.

"Harmas icke." Förivra dig icke otillbörligen! Var lugn! Icke ens i en god sak är otåligheten någon vis medhjälpare. Genom frätning upphettas endast maskinen, utan att alstra ånga. Det tjänar till ingenting att tågets hjulaxlar uppvärmas. Därigenom bli de bara till hinder.
Då vi harmas, intränger, bildligt talat, i maskineriet ett ringa gruskorn — en liten missräkning, ohövlighet eller otacksamhet — och detta verkar hämmande på vårt livs funktioner. Friktionen alstrar hetta, som kan ha med sig de mest ödesdigra följder. Se till, att detta icke får ske med dig. Låt oljan från Herren bevara dig "sval". Det kan annars hända, att du genom en ohelig iver blir räknad bland missdådarna.

"Livets möjligheter — kunde jag
gripa dem så helt och fullt jag vill:
älska med vartenda andetag
i Hans kärlek, som jag hörer till.

Giva ut, vad Han i nåd mig gav,
tjäna glatt i klar som mulen tid —
ösa ur det djupa, vida hav:
Herrens egen underbara frid.

Gå i livets stora verkstad fram,
där varenda själ sin uppgift fått,
och i någon kugges slit och damm
komma med en oljedroppe blott!"