"Hämnas inte eder själva mina älskade." Rom 12: 19.

DET gives tider, då det kräves ett vida större mått av styrka att vara stilla än att handla. Sinneslugn är ofta ett uttryck för den största kraft. Jesus bemötte de nedrigaste och mest dräpande beskyllningar med en djup, obruten tystnad, som väckte förundran både hos domaren och åskådarna. De grövsta förolämpningar, det hånfullaste begabberi och den mest kränkande misshandling, som förmått framkalla harm hos den allra svagaste, besvarade Jesus med ordlöst, höviskt lugn. De människor, som orättvist beskyllas och utan anledning bli hårt bemötta, veta, vilken väldig styrka som erfordras för att tiga inför Gud.
Paulus sade: "Intet av allt detta förmår störa mig" (eng, övers).

Han sade icke, intet av allt detta kan göra mig ont. Det är en sak att känna smärta och en helt annan sak att bli upprörd. Paulus var mycket ömhjärtad. Vi läsa om honom, att han grät. Detta säges icke om någon av de andra apostlarna. Det är en stark man, som gråter. Jesus grät och Han var den mest manliga av alla män, som någonsin levat. Det betyder alltså icke, att Paulus ej skulle känt smärta. Men aposteln hade beslutat att icke vika av från det han ansåg vara rätt. Han räknade icke såsom vi vore benägna att göra. Han traktade icke efter bekvämlighet, han bekymrade sig icke om detta dödliga liv. Han sökte blott ett: att vara Kristus trogen och äga Hans behag. För Paulus, mer än för någon annan människa, var Kristi verk hans lön, Kristi välbehag himmelen. — Margaret Bottome.

"Jesus, låt mig vila ut
från mig själv och hela världen,
ja, från stormen under färden
i Din hulda famn till slut.
Göm mig undan mänskors dom,
undan allt som här mig kränker,
i den frid, som Du blott skänker
åt de dina, Herre from"