9 Februari

"Han svarade henne icke ett ord." Matt 15: 23.
"Han tiger stilla i sin kärlek." Sef 3: 17.

KANHÄNDA läsas dessa ord av något Guds barn, som just haft en förkrossande sorg, en bitter missräkning, eller som fått mottaga ett bedövande slag från ett alldeles oväntat håll. Du längtar att få höra Mästarens röst bjuda dig vara vid gott mod, men Han tiger stilla och du gripes av en hemlig förtvivlan. "Han svarade henne icke ett ord."

Guds ömma hjärta måste ofta lida, då Han lyssnar till alla dessa sorgsna klagorop från våra svaga, otåliga hjärtan. Vi förstå icke, att det är för vår egen skull, som Han icke alls svarar oss eller gör det på ett annat sätt, än vad vi i vår blindhet och kortsynthet skulle anse vara bäst för oss. Då Jesus tiger, är Han lika vältalig, som då Han talar. Hans tystnad kan vara ett tecken, icke till ogillande, utan till bifall, och åsyfta rik välsignelse. "Varför är du så bedrövad. min själ?" Du skall få tacka Honom till och med för Hans tystnad. Lyssna till en vacker dröm som en troende kvinna hade en gång för länge sedan. Hon drömde, att hon såg tre systrar i bön, och medan de knäböjde där, nalkades Mästaren dem. Då Han närmade sig den första av dem, lutade Han sig milt över henne och medan kärlekens leende strålade från Hans ansikte, talade Han till henne med tonfall likt renaste, ljuvaste musik. — Så lämnade Han henne och kom till den följande. Han lade blott sin hand på det nedböjda huvudet och gav henne en gillande, kärleksfull blick. — Hastigt gick Han förbi den tredje, utan att ens stanna och skänka henne ett ögonkast eller ett ord. Kvinnan i drömmen sade vid sig själv: "Ack, huru mycket Han måste älska den första av dem! Den andra fick mottaga Hans bifall, dock utan alla de särskilda kärleksbevis den första erhöll. Den tredje däremot måste ha bedrövat Honom djupt, ty Han gav henne varken ett ord eller ens en blick."

"Jag undrar, vad orsaken kunde vara, att Han gjorde så stor åtskillnad mellan dem?" Medan hon sökte få klart för sig sin Herres handlingssätt, stod Han själv bredvid henne och sade: "O, kvinna, huru oriktigt har du icke tolkat mig! Den första av de knäböjande systrarna är i behov av all min ömhet och omvårdnad för att hålla sina fötter på den smala vägen. Hon behöver min kärlek, omtanke och hjälp varje stund av dagen. Dem förutan, skulle hon stiga miste och falla. — Den andra har starkare tro och djupare kärlek, och jag vet, att hon förtröstar på mig under alla förhållanden. Den tredje, vilken jag ej tycktes lägga märke till, ja rentav försumma, äger en tro och en kärlek av det mest utsökta slag. Jag giver henne en hård och snabbt verkande behandling för att därigenom fostra henne för den högsta och heligaste tjänst. Hennes kännedom om mig är så innerlig, och hon litar så obetingat på mig, att hon är oberoende av ord och blickar och av varje yttre tecken till mitt gillande. Hon är varken förskräckt eller missmodig, vilka skickelser jag än låter henne möta. Hon förtröstar på mig, då den mänskliga naturen med förnuft och känslor gör uppror. Hon förstår att jag verkar i henne med evigheten i sikte, och hon vet, att det som nu ter sig oförklarligt för henne skall hon framdeles förmå fatta. Jag tiger stilla i min kärlek, emedan jag älskar så högt att inga ord kunna utsäga det, ej heller kan någon människas hjärta begripa det. Jag gör det för eder skull, för att ni därigenom, lärda av Anden, skola förtrösta på mig och älska mig med en kärlek, som spontant och för kärlekens egen skull framspringer ur hjärtat.''

Han skall göra under, om du blott vill lära dig tystnadens hemlighet och tacka Honom varje gång Han undanhåller dig sina gåvor för att du därigenom må bättre lära känna och älska Givaren.


Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.