"Varför är du så bedrövad, min själ?" Ps 43: 5.

FINNS det anledning för oss att vara bedrövade? Ja, i tvenne men också blott i tvenne fall. Äro vi ännu icke frälsta, då ha vi orsak att bedrövas, och ha vi varit frälsta, men nu leva i synd då är vårt tillstånd i sanning bedrövligt. Men utom i dessa två fall finnes det ingen annan grund för missmod. Vi få göra allting kunnigt inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Inför alla våra behov, svårigheter och trångmål låt oss tro, att Gud är mäktig och full av kärlek.

"Hoppas på Gud" under alla förhållanden få vi göra det. Huru stora behoven och svårigheterna än månde vara, och huru omöjlig all hjälp än synes, det tillkommer likväl oss att hoppas på Gud. Det skall sedan visa sig, att vi ej gjort det förgäves. Då Guds tid är inne, skall hjälpen komma. Ack, de hundra, ja tusen gånger jag fått erfara detta under de sjuttio år och fyra månader, som ligga bakom mig! Då all hjälp syntes utesluten kom den likväl, ty Gud har sina egna utvägar. Han är icke begränsad. På tiotusen olika tider, och sätt förmår Han hjälpa oss.

"Vi ha helt enkelt att i barnslig uppriktighet lägga vår sak inför Herren sägande: "Jag förtjänar alls icke, att Du tänker på mig, men för min dyre Herre Jesu skull besvara min bön och giv mig nåd att stilla vänta tills det behagar Dig att bönhöra mig. Jag tror, Du skall göra det på Ditt eget sätt då Din tid är inne.

"Ty jag skall åter få tacka honom" Mera bön, mera tro, mera förbidan och resultatet skall bliva rik välsignelse. Detta har jag funnit hundratals gånger, därför säger jag beständigt till mig själv: "Hoppas på Gud." – George Muller.

"Herre, lär mig bida,
bida stund för stund
troget vid din sida,
helt på löftets grund,
i ett ödmjukt sinne
vänta på din nåd,
djupt i hjärtat inne
gömma din nåd."