"Han gömde mig under sin hands skugga, han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger." Jes 49: 2.

"UNDER skuggan." Förr eller senare faller skuggan över vår väg. Dagsljuset bländar oss och skadar synen, så att vi mista förmågan att urskilja de olika färgnyanserna eller värdesätta de lugna färgtonerna. Vi föras därför in i det skuggiga sjukrummet, det dystra sorgehuset, eller ock låter Gud töcknet bortskymma vårt livs solljusa himmel.

Dock frukta icke. Det är skuggan av Guds hand. Han, leder dig. Det gives läxor, som endast där kunna inläras. Bilden av Hans ansikte kan framkallas blott i mörkrummet. Men tro dock ej att Gud förskjutit dig. Du är alltjämt i Hans koger. Han har icke kastat dig bort som ett värdelöst ting. Han har blott gömt dig där, tills det ögonblick är inne, då Han Snabbt och säkert kan sända dig ut i något ärende, genom vilket Hans namn blir förhärligat. Ack, du
ensamma själ, gömd i skuggan, påminn dig blott, huru kogret är nära krigarens hjärta, inom räckhåll för hans hand, och föremål för hans vaksamma blick. — F. B. Meyer.

"I vissa delar av jordklotet erbjuder skuggan det bästa villkoret för fruktbarhet. Det sköna indiska vetet utvecklas snabbast under varma sommarnätter. Det heta dagsljuset kommer bladen att skrumpna, men då ett moln glider över himlen, kvickna de hastigt till ånyo. Så gives det också uppgifter, som aldrig kunna utföras i solskenet, de måste utföras i skuggan. Stjärnhimmelen framstrålar härligast på den mörka natthimlen, och många utsökta växtarter, som aldrig blomma i solen, utveckla sin skönhet i skuggan. Yppig är grönskan, där dimmorna utbreda sig under molntyngd himmel. Blomsterodlaren har i sin trädgård växter, som aldrig visa sin prakt vid strålande middagstid utan först, då kvällens skuggor börjat djupna, stå de i sin fulla fägring. — Henry van Dyke.