"Allt härintill har Herren hjälpt oss." 1 Sam 7: 12

ORDET ''härintill" minner om en hand, som pekar mot det förgångna. Det må nu vara fråga om tjugo eller sjuttio år "allt härintill har Herren hjälpt oss" Genom fattigdom, rikedom, sjukdom och hälsa, hemma och ute, till lands och sjöss, under gott rykte och ont rykte, i svåra situationer, i glädje och i prövningar, under bön och i frestelser: "Allt härtill har Herren hjälpt oss."

Vi fröjda oss vid åsynen av en lång allé. Det är en lust att från dess ena ända beskåda det sköna templet med det greniga pelarna och det gröna lövvalvet. Blicka på samma sätt tillbaka på den långa raden av år i ditt liv, under vilka barmhärtighetens gröna grenar böjt sig över dig och kärlekens, godhetens och trofasthetens mäktiga pelare burit upp din glädje.

Finns det inga sjungande fåglar på trädens grenar? Förvisso finnas där många, och de sjunga alla om den nåd vi "allt härintill" mottagit.
Men ordet visar städse framåt. Ty då en människa nått ett visst mål och nedtecknar "allt härintill", är hon ej vid slutmålet ännu. Hon har alltjämt vägsträckor att tillryggalägga. Det väntar henne mera prövningar och mera glädje; mera av frestelser och kamp, men ock flera segrar; mera bön och flera bönesvar, mera vedermödor och mera kraft; och slutligen komma sjukdom, ålderdom, avtynande och död.

Är allt nu över? Nej, det finns ännu mer i beredskap: ett uppvaknande till likhet med Jesus, troner, som vänta och lovsånger till harpors ljud. Vi få vandra i vita kläder och skåda Jesu ansikte. Vi få tillhöra de heligas samfund och se Guds härlighet, delaktig-gjorda av evighetens fullhet och en salighet utan slut. Troende vän, var vid gott mod och res i tacksam förtröstan ditt Ebeneser "hjälpsten", ty

''Hittills Herren hjälpt har
och Han hädanefter hjälper."

Vilka härliga och underbara möjligheter uppenbara ej ditt "allt härintill" för dig, då det blir läst i himmelskt ljus.
— C. H. Spurgeon

Herdarna i alperna ha en vacker sed, då de vid dagens slut sjunga för varandra en aftonsång. Luften är klar som kristall, så att sången höres på långt avstånd. Då skymningen börjar falla, samla de sina hjordar, och i det de leda dem ned för bergsstigarna, sjunga de: "Allt härintill har Herren hjälpt oss. Låt oss prisa Hans namn!"
Och till sist sjunga de för varandra till avsked: "God natt! God natt!" Orden upprepas av ekot, och sången genljuder stilla och vackert från alla håll, tills den förtonar i fjärran.
Låt oss på samma sätt hälsa varandra genom mörkret och uppmuntra pilgrimsskaran, tills rymden genljuder av många röster. Låt alla ekon sammansmälta, tills ett brus av halleluja-rop i dånande vågor stiger upp till tronen av safir. Och då morgonen gryr, skola vi finna oss stående på glashavets strand, där vi med den frälsta skaran utropa: "Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud, Honom som sitter på tronen, och Lammet i evigheternas evigheter!"

"Hela vägen går Han med mig.
Vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
skänkes mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
kasta mig för tronen ned.
skall jag ej den sången glömma,
hela vägen gick Han med."