"Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder." Matt 26: 36.

DET är svårt att bli ställd åt sidan under en kririsk tid. I Getsemane fingo åtta av de elva lärjungarna ingenting utföra. Jesus trädde fram i stridslinjen för att bedja, Petrus, Jakob och Johannes stannade bakom stridslinjen för att vaka och de övriga, som bildade eftertruppen, fingo vänta. Jag tror, att de sistnämnda knorradre. De voro i örtagården, men det var också allt. Det var en kritisk stund, en stormig och spännande tid, och likväl tillätos de icke att arbeta. Du och jag ha ofta gjort samma erfarenhet och fått känna samma besvikelse. Vi ha kanske haft stora möjligheter till arbete för Herren. Vi se måhända somliga sändas till eldlinjen, andra återigen bakom den, men själva få vi stanna i eftertruppen. Kanske ha vi drabbats av sjukdom eller fattigdom, eller och blivit föremål för förtal, i varje händelse bli vi hindrade och det känns svårt för oss. Vi förstå ej varför vi uteslutits från verksamheten. Det förefaller oss orättvist, att ingen plats blivit oss anvisad, då vi i alla fall fått tillträde till vingården.

Var stilla, min själ, det är dock ej såsom du tror! Du är icke utestängd från att taga del i det kristliga arbetet. Menar du, att Herrens vingård har rum blott för dem som äro i verksamhet. Nej, den har en plats avskild för dem som är tvungna att sitta stilla. Man kan vara antingen aktiv, passiv, eller neutral. Det finns aktiva, vakande själar, som bege sig ut till stridslinjen för att kämpa ända till daggryningen. Det finns passiva själar, som stå bakom stridslinjen och avge rapport över drabbningens förlopp. Men så ha vi också de neutrala, som varken kämpa eller iakttaga striden, de ha helt enkelt fått lägga sig ned för att vila.

Då du gör en dylik erfarenhet, kom då ihåg, att du ej är åsidosatt. Minns, att Jesus säger: "Sätt dig här." Din plats i örtagården har också blivit helgad. Den har ett särskilt namn. Den är ej "stridens plats" ej heller "vakans plats" den är "lidandes plats". Det finns människor, som kommit till världen varken för att utföra stora ting eller bära tunga bördor, utan helt enkelt för att blott vara till. De äro i örtagården de blommor, som ej ha någon verksam uppgift. De ha aldrig bundits till en krans eller smyckat något bord. De ha undgått Petri, Jakobs och Johannes blickar, men de ha fröjdat Jesu ögon. Med sin doft och sin skönhet ha de berett Honom glädje. Genom att bevara sin ljuvhet i dalen ha de vederkvickt Mästarens hjärta. Du behöver icke knota, om du är en av dessa blommor.