"Så skolen l få tillfälle att frambära vittnesbörd." Luk 21: 13.

Livet är en brant bergsbestigning, och det gör vårt hjärta gott om vi ha någon, som ropar oss an och glatt vinkar till oss uppe på höjden. Vi äro bergsvandrare allesammans och måste hjälpa varandra. Bergsbestigningen kräver allvar av oss, men den är icke desto mindre härlig. Det fordras både kraft och fasta steg att nå topparna. Men då man kommit högre upp, blir utsikten vidare. Om någon av oss funnit något som är värt mödan, låt oss ropa ut det till dem som komma efter oss på vägen.

"Trösten varandra, ty vägarna är o ju så nötta
och fötterna äro ju ofta så trötta
och hjärtat är ofta sa tungt.
Och bördorna äro så tunga att bära
och ingen, som älskar oss, synes oss nära.
Vi glömma att nånsin vårt sinne var ungt.

Trösten varandra med handtryck, så ömt och så stödjande givet,
med kärlekens mildhet förljuvande livet
och vänliga blickar, som bära dess bud.
Se till, att tacksägelsen ej hos dig tryter,
när dagliga livet sitt bröd åt dig bryter.
De vänliga ord äro manna från Gud."