"Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres Jesu Kristi, tillkommelse. Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk." 1 Tess 5: 23-24.

För många år sedan förstod jag sanningen i orden: "Utan helgelse får ingen se Herren." Jag började därför följa denna sanning och sökte även sporra alla dem jag kom i kontakt med att göra detsamma. Tio år senare visade mig Gud klarare än förr, huru jag skulle uppleva detta, nämligen genom att tro på Guds Son. Omedelbart begynte jag att förkunna för alla: "Vi äro frälsta från synden, vi hava blivit heliggjorda genom tro." Jag vittnade härom enskilt, offentligt och i tryck, och Gud stadfäste sanningen genom tusende vittnesbörd. Jag har nu fortsatt att i över trettio år förkunna detta, och Gud har fortsatt att stadfästa sitt verk. — John Wesley, år 1771.

Jag kände Kristus, och Han var mycket dyrbar för min själ, men inom mig fann jag något som ej ville vara saktmodigt, tåligt och kärleksfullt. Jag gjorde, vad jag kunde för att undertrycka det, men det fanns likväl där. Jag anropade Jesus om hjälp: och då jag överlämnade min vilja åt Honom, kom Han in i mitt hjärta och avlägsnade allt som ej var saktmodigt, kärleksfullt eller tåligt, och sedan stängde Han dörren. — George Fox.

Jag hyser ej i mitt hjärta den minsta längtan efter människors gillande. Jag åstundar leva uteslutande med Gud. Han fyller tomrummet. Jag har ingen önskan, vilja eller längtan utom Honom. Han har fört mig ut på en rymlig plats. Jag har med förundran sett, huru Gud besegrat allt i mig genom sin kärlek. — Lady Huntington.

Plötsligt fann jag, att en hand, ej en svag utan en allsmäktig. Ej i vrede utan i kärlek, lades på min panna. Jag förnam den inte i utvärtes måtto. Den tycktes stilla lägga sig över hela min varelse och förmedlade till mig helig kraft, som förtärde synden. Då den strömmade nedåt, var jag både med förstånd och hjärta medveten om närvaron av denna kraft, som renade själen. Jag föll till marken och ropade högt av glädje. Alltjämt verkade kraften i hela min varelse, och den mäktiga handens vidrörande kvarlämnade hos mig intrycket av min Frälsares härliga bild. För några få minuter blev jag nedsänkt i Guds kärleks ocean. Alla dess vågor gingo över mig. — Biskop Hamline.

Heligheten såsom jag då nedskrev mina tankar angående densamma tycktes mig till sitt väsen vara ljuvlig, stilla och klar. Den förlänade själen en outsäglig renhet, glädje, frid och hänförelse. Eller med andra ord, den förvandlade henne liksom till ett fält eller en Guds örtagård, där alla slags sköna blommor och frukter ostörda växte i ljuvlig stillhet och värmda av solens milda, vederkvickande strålar. — Jonathan Edwards.

"Jesus, Immanuel, ren i ditt blod du mig tvagit.
Lev i mitt innersta, som till ditt tempel du tagit!
Härska i mig, kom, mig förena med dig,
som mig allsmäktig har dragit!

O, min Förlossare, o du min styrka allena,
kom att mitt hjärta uppfylla, inviga och rena.
Gör mig till din, för i din kärlek mig in.
Dig vill jag älska och tjäna!"