"Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker och detta till tröst för eder, en tröst, som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden, som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast, ty vi veta, att såsom I delen våra lidanden, så delen I och den tröst vi undfå." 2 Kor 1: 6-7.

HAR DU icke någon i din krets, åt vilken du helt naturligt anförtror dig under tider av prövningar och sorg? Det är som om han alltid ägde det rätta ordet och kunde giva dig just det råd du behöver. Du anar dock icke, vilket pris han fått betala, innan han vann sin skicklighet i att förbinda såren och torka bort tårarna. Men om du utforskade hans förflutna, skulle du finna, att han lidit mer än de flesta. Han har fått se silversnöret, i vilket livslampan hänger, så småningom lösas upp. Han har sett glädjens gyllene skål krossas invid sina fötter och dess innehåll rinna ut. Han har stått vid den sinande bäcken och den vissnande busken och sett solen gå ned i sin middagsglans. Allt detta har dock varit nödvändigt för att göra honom till mänsklighetens tjänare. Ibland äro lådorna, som komma från främmande länder, mycket grovt tillverkade, men de innehålla kryddor, som fylla luften med Orientens vällukt. På samma sätt är lidandet svårt och tungt att bära, men däri ingå tuktan, fostran och möjligheter, vilka icke blott förädla vår karaktär utan göra oss skickade att bistå andra. Bit ej samman tänderna i grämelse och vänta ej halsstarrigt, att lidandet skall gå över. Försök i stället att få ut därur allt du kan både för dig själv och för att kunna tjäna dina medmänniskor enligt Guds vilja.

"Om Jesu tjänst du utvalt har,
du måste från vad kärast var
dig skilja.
Och bringar det dig hjärteve,
du måste då i döden ge
din vilja.

Giv Honom allt, Han trofast är,
giv glatt i tro vad Han begär
som gåva.

Han ger det åter, tusenfalt,
och du får tacka blott för allt
och lova — ja, lova!"