"Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss i översvinnligen rikt mått en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet." 2 Kor 4: 17.

MÄRK ordet "bereder"! Den frågan göres mången gång: "Varför är människolivet ofta fläckat av så mycket blod och genomdränkt av så många tårar?" Svaret ligger i ordet "bereder". Dessa ting bereda åt oss någonting dyrbart. De lära oss icke blott vägen till seger, utan fast hellre lagarna härför. Vi skola få gottgörelse för varje sorg, och det är sorgen, som bereder oss denna gottgörelse.

"Närmare Gud till Dig, närmare Dig! Om det än blir ett kors, som driver mig."

Stundom behövs smärta för att skapa glädje. Fanny Crosby hade aldrig varit i stånd att skriva den härliga sången: "Och jag skall se Hans anlet' där", om hon ej varit blind och aldrig fått se de gröna ängarna, solnedgången eller sin mors ömma blick. Genom att hon blivit berövad sina ögons ljus, fick hon i stallet en sällspord andlig klarsynthet.

Det träd, som lidit, kan bli vackert, då det bearbetats och polerats. Då skogsmannen önskar skönt ådrat virke, fäller han ett träd, som blivit sårat av yxan och krökt av stormen. Av detta erhåller han det träslag, som kan bli vackert och glänsande.

Det är trösterikt att veta, att sorgen blott varar en natt; den försvinner, då det blir morgon. Ett stormväder är mycket kort jämfört med långa sommardagen. "Om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel."

"Ljus efter mörker, vinst efter brist,
kraft efter svaghet, vila till sist!
Hopp efter fruktan, trygghet i hamn
och för den trötte faderlig famn.
Skörd efter möda, sol efter regn,
ro efter pläga, trösterikt hägn!
Fröjd efter tårar, liv efter död,
mättad för evigt, levande bröd!
Frid efter ångest, balsam för sår,
kärlek för långa, ensamma år!
Lugn efter stormen, lust efter tvång,
hugnesam vila hemma en gång!"