"Så kläden eder nu såsom Guds utvalda — — i godhet." Kol 3: 12.

DET finns en berättelse om en gammal man, som överallt bar med sig en liten oljekanna. Om han gick genom en dörr, som knarrade, hällde han litet olja på gångjärnen. Om en grind var svår att öppna, oljade han klinkan. Så vandrade han genom livet och använde oljan, där han såg att den behövdes, och gjorde på detta vis det lättare för dem som kommo efter honom.

Människorna ansågo honom vara överspänd och besynnerlig, men den gamle mannen fortsatte att fylla sin oljekanna, då den blev tom för att flitigt göra bruk av den.

Det finns många liv, som bara gnissla och knarra dag efter dag. Ingenting lyckas för dem. De behöver bli smorda med glädjens, godhetens och omtänksamhetens olja. Bär du med dig en sådan oljekanna? Var redo att använda hjälpsamhetens olja, att redan tidigt på morgonen tjäna dina närmaste. Det kan jämna vägen för dem under hela dagen. Huru mycket kan icke glädjens olja betyda för den nedslagne eller ett uppmuntrande ord för den förtvivlade! Säg det ordet! Vi mötas kanhända blott en enda gång på livets allfarsväg, och sedan skiljas vi åt, kanske för alltid. Godhetens olja har utjämnat många kantigheter hos människor, som förhärdats av synden, den har gjort dem mjuka och böjliga och beredda för Herrens frälsande nåd.

Ett vänligt ord sprider solsken i ett sorgset hjärta. "Giv därför andra av solskenet — säg resten åt Jesus."

"Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek." Rom 12: 10.

Sök att jämna färdevägen
för en enda av de många,
som förgätna och förkrympta
bo i livets gränder trånga.

Sök att locka fram en ljusning
i en blick så mörk som natten,
visa hän mot löftets båge
över dystra, vilda vatten.

Jesu kärlek är den enda
makt i hela vida världen,
som kan lyfta upp ur djupen
och ge sol åt pilgrimsfärden.

Bär den in i något hjärta,
som blott vet, hur sorger trycka,
Älska med Guds egen kärlek —
det är lycka — det är lycka.
A—der.