"Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona." Upp 3: 11.

GEORGE MULLER avlägger detta vittnesbörd: "Då det i juli 1829 behagade Gud att för mitt hjärta uppenbara sanningen om Herren Jesus tillkommelse och visa mig, att jag begått ett stort misstag i att motse världens omvändelse, hade det följande verkan på mig: I min själs innersta blev jag gripen av medömkan med de syndare, som gå förlorade och med den sovande världen runt omkring mig, som var i den ondes våld, och jag övervägde: Bör jag ej göra vad jag kan för Herren Jesus, så länge Han dröjer, och väcka upp församlingen, som sover?''

Många svåra år, fyllda av mödosamt arbete, kunna återstå, förrän ändens tid är inne, men tecknen äro för mig så uppmuntrande, att jag ingalunda skulle tvivla, om jag vid solnedgången i kväll såge Uppenbarelsebokens ängel breda ut sina vingar för sin sista segerfärd, eller om i morgon bittida telegrafkablarna i oceanen bringade oss den överväldigande nyheten, att Herren Kristus nedstigit på Oljeberget eller Golgata för att förkunna sitt världsvälde. Ack, vaknen upp, alla döda församlingar! O, Kristus, stig ned! Panna, märkt av ärr, tag emot Din krona! Genomstungna hand, tag spiran! Sårade fot, bestig tronen! Riket är Ditt!

"Snart kommer Jesus på himmelens sky;
ljuvliga hopp, att den dagen skall gry!
O, att få skåda Hans ansiktes ljus —
mål för vår troskamp bland jordlivets brus!

Soluppgång skön efter mörker, som flytt.
Natten i klaraste dag blir förbytt.
Lugn efter stormen, en underbar frid!
Jublande sång efter tårarnas tid!

Kraft efter svaghet och nog efter brist.
Felslaget hopp når fullkomning till sist.
Sorg blir till glädje och möda till ro,
åskådning ljuv efter vandring i tro.

Allt bliver nytt, allt bliver nytt,
när jag får se Hans ansiktes ljus.
Allt bliver nytt, allt bliver nytt,
när jag Hans anlet' ser."