"Allt står väl rätt till med — — din man och med gossen?" Hon svarade: 'Ja'." 2 Kon 4: 26.

UNDER sextiotvå år och fem månader hade jag en älskad hustru, och nu har jag i mitt nittioandra år blivit lämnad allena. Men jag flyr till Jesus, som alltid är hos mig, och säger, medan jag vandrar av och an i mitt rum: "Herre Jesus, jag är ensam och dock icke ensam — Du är med mig. Du är min Vän. Herre, trösta mig, styrk mig och giv Din arme tjänare allt det Du ser att han behöver." Vi få ej låta oss nöja med mindre än vi kommit därhän, att vi av upplevelse veta, att Herren Jesus Kristus alltid är vår vän, ständigt och under alla förhållanden redo att också bevisa sig vara det. — George Muller.

Nöden kan ej skada oss, då vi mottaga den med undergivenhet.

Snön bryter av många grenar, och på samma sätt ser jag många människor nedtyngda och nedbrutna av sina prövningar. Men stundom händer det, att jag möter en människa, som sjunger mitt i prövningen, och då tackar jag Gud både för min egen och för hennes skull. Ingen sång ljuder så härlig som sången i natten. Du minns måhända berättelsen om kvinnan, som då hennes enda barn dog, hänförd blickade uppåt, med ansiktet strålande såsom en ängels, och sade: "Jag ger dig med glädje, min älskling." Detta yttrande har följt mig under många år av mitt liv, och det har upplivat och tröstat mig.