"— genom lidanden fullkomna—." Hebr 2: 10.

STÅLET består av järn och eld. Marken består av berg och hetta eller av en krossad glaciär. Linnet är lin och det renande badet, bråkan, som avskiljer det, skäktan, som bultar det, och skytteln, som väver det. Den mänskliga karaktären måste ha något utom sig själv. Världen förgäter icke upphöjda karaktärer, men de skapas ej under välgång och lycka, utan genom lidandet.

Jag hörde följande berättas om en mor, som till sällskap åt sin son tog en puckelryggig krympling. Hon tillsade sin gosse att vara försiktig i umgänget med honom, att ej vidröra hans ömma punkt, utan leka med honom, som om han varit en frisk gosse. En dag, då gossarna lekte tillsammans, lyssnade hon till deras samtal och hörde sonen säga: "Vet du, vad du har på ryggen?" Den puckelryggige blev förlägen och tvekade ett ögonblick. Gossen sade då: "Det är den låda, där dina vingar förvaras. En dag skall Gud öppna den, och då skall du flyga bort och bli en ängel."

En dag skall Gud uppenbara för varje kristen, att just det handlingssätt hos Gud, mot vilket de nu resa sig, har varit medlet i Hans hand att utbilda deras karaktärer och fullkomna dem. Han slipar stenen, för att den skall bli passande för byggnaden däruppe.

Lidandet stärker underbart karaktären. Livets stora mål är att dana den, ty den är det enda vi kunna föra med oss in i evigheten. Att få ut därav det mesta och det bästa är ändamålet med prövotiden.