"Alltså står en sabbatsvila åter för Guds folk." Hebr 4: 9.

"Och Herren lät dem hava ro på alla sidor —.
Herren gav alla deras fiender i deras hand." Jos 21: 44.

"Han smyckar de ödmjuka med frälsning." Ps 149: 4.

EN framstående ordets förkunnare berättar följande om sin mor, som var en mycket ängslig och betungad kristen. Han brukade i timtal samtala med henne för att försöka övertyga henne om det syndiga i att oroa sig, men det var dock förgäves. Hon liknade den gamla kvinna, som sade, att hon lidit så mycket, särskilt av de bekymmer, som aldrig kommit.

Men en morgon infann sig modern till frukosten strålande av glädje. Han frågade, vad som hänt, och hon berättade, att hon under natten haft en dröm. Hon vandrade på en landsväg tillsammans med en skara människor, som föreföllo trötta och betungade. Nästan alla buro små, svarta paket. Snart upptäckte hon där en mängd otäcka varelser, som hon antog vara demoner. De fällde de svarla paketen, i tanke att människorna skulle taga upp dem.
Liksom de övriga hade också hon en onödig börda att bära och trycktes ned av djävulens paket. Då hon efter en stund såg upp, varseblev hon en man med strålande, kärleksfullt ansikte. Han gick omkring i folkskaran och sökte trösta människorna. Omsider kom han även till henne, och hon förstod, att det var Frälsaren. Hon såg upp och berättade för Honom, huru trött hon var, och Han smålog sorgset och sade: "Mitt kära barn, jag har ej pålagt dig dessa bördor; du behöver dem ej. De äro djävulens bördor, och de hålla på att slita ut dig. Låt dem genant falla! Vägra att röra dem med ett finger, och du skall finna vägen jämn och bli buren liksom på örnvingar."