"Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov." 2 Mos 15: 25.

JAG stod en gång i provrummet i en stor stålfabrik. Runt omkring mig funnos små fack och avdelningar. Stålet hade prövats och försetts med siffror, som angåvo dess brotthållfasthet. En del stycken hade vridits, ända tills de brustit, och vridstyrkan stod angiven på dem. Andra återigen hade blivit utdragna till bristningsgränsen och brottspänningen stod angiven; andra hade blivit hoptryckta till tryckhållfasthetsgränsen och denna hade utmärkts. Stålfabrikens ledare kände precis till huru mycket dessa stålstycken tålde. Han visste deras hållfasthet, om de placerades i ett stort skepp, ett hus eller en bro. Han visste det på grund av resultatet av proven. På samma sätt är det ofta med Guds barn. Gud vill ej, att vi skola bli lika glas eller porslinsvaser. Han vill, att vi skola likna dessa sega stålstycken, som utan att gå isär, uthärdat vridning och hoptryckning till det yttersta.

Han vill ej, att vi skola bli drivhusplantor, utan ekar, härdade av stormen; icke sanddyner, som drivas hit och dit av varje vindpust, utan granitklippor, som motstå de starkaste ovädersskurar. För att få oss härtill måste Han föra oss in i lidandets provrum. För många av oss behövs inga andra bevis än vår egen erfarenhet för att fastslå, att lidandet i sanning är det medel, varmed Gud prövar vår tro. — J. H. McC.

Det går mycket lätt för oss att blott tala om tro. Men Gud kastar oss ofta i en smältdegel för att prova guldet och skilja det från slagget. Ack, vi äro lyckliga, om stormvindarna, vilka uppröra vårt livs så oroliga hav, ha som följd att Jesus blir dyrbrare för oss. Bättre är storm med Kristus än stiltje utan Honom. — Macduff.