"Då tog han honom avsides från folket." Mark 7: 33.

PAULUS bestod provet icke blott när han var i arbetet för Herren, utan även i fångenskapens ensamhet. Du kan uthärda trycket av det intensivaste arbete förenat med svåra lidanden, och likväl alldeles falla samman, då du nödgas lämna all andlig verksamhet och bli helt och hållet isolerad.

Den vackra fånge, som förmår sväva högt över molnen och tillryggalägga de högsta sträckor, nedsjunker i förtvivlan då den är i bur. Hjälplös flaxar den där med sina vingar mot gallret. Den stora örnen försmäktar i sitt trånga fängelse med huvudet sänkt mot bröstet och med hängande vingar. Vilken slående bild av den sorg, som framkallats av overksamheten.

Men betrakta Paulus i fängelset och se, huru han uthärdar fångenskapen. Jag tycker mig se honom skåda ut över fängelsemurarna och över sina fienders huvuden, jag ser honom skriva ett brev och teckna under detsamma, icke Festus' eller Caesars fånge, ej heller Sanhedrins offer, utan ''Kristi Jesu fånge". Han ser i allt uteslutande Guds hand. För honom blir fängelset ett palats. Dess korridorer genljuda av jubelsång och fröjderop.

Hindrad från att utföra det missionsarbete han älskade, byggde han sig en ny predikstol — en ny plattform för sitt vittnesbörd — och från denna fångenskapens plats utsändes budskap som förkunna härlig frihet i Kristus. Vilka dyrbara ord om ljus gå icke ut från dessa fångenskapens dystra skuggor.

Tänk på den långa rad av fångna helgon, som följt i Pauli spår. Under tolv år var Bunyan i fängelset i Bedford tvungen att tiga. Men där utförde han sitt livs största och förnämsta verk genom att skriva den bok, som, näst Bibeln, blivit mest läst. Han säger: "Jag var hemma i fängelset och satte mig ned för att skriva, ty glädjen tvang mig att göra det." Den underbara drömmen från denna långa natt har upplyst vägen för miljoner trötta pilgrimer.

Den älskliga madame Guyon i Frankrike fick länge dväljas inom fängelsets murar. Det finns fåglar, vilka sjunga ljuvligast, då de äro instängda i bur. På samma sätt har musiken från hennes själ nått vida utöver fängelsets murar och i många nedtyngda sinnen lindrat övergivenhetens smärta.

Ack, vilken himelsk tröst har ej flödat fram från ensliga platser!