"De övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land." Apg 27: 44.

DEN underbara berättelsen om Pauli resa till Rom med dess prövningar och segrar är en utomordentlig bild av ljuset och skuggorna på trons väg under hela det mänskliga livets historia. På denna väg finnas svåra och trånga platser där Gud på ett underbart sätt gripit in. Den allmänna uppfattningen är, att trons väg är blomsterströdd och att Gud, då Han ingriper i de sinas liv, lyfter dem upp över svårigheterna. Den verkliga erfarenheten pekar dock alldeles i motsatt riktning. Bibelns skildringar av varje vittne i skyn alltifrån Abel och ända till den sista martyren, tala om ständiga växlingar av prövningar och segrar.

Paulus är mer än någon annan ett exempel på, hur mycket ett Guds barn förmår lida utan att gå under eller förlora modet. På grund av sitt vittnesbörd i Damaskus blev han förföljd och tvungen att fly för sitt liv, men vi se ingen vagn från himmelen föra aposteln genom flammande blixtar utom räckhåll för fienden. Han "måste släppas ned genom en öppning på muren" och undkom så fienderna i Damaskus. I en gammal korg, likt ett bylte med kläder eller ett paket specerier, nedfirades Jesu Kristi tjänare från ett fönster och fick nesligen fly undan sina fienders hat.

Åter finna vi honom för många månader lämnad i ett ensligt fängelse. Vi höra honom berätta om sina vakor och fastor, om huru vännerna övergivit honon och om den grymma misshandel han blivit utsatt för. Ännu efter det Gud lovat befria honom, finna vi honom under flera dagar driva omkring på ett stormigt hav, tvungen att vara på sin vakt mot bedrägliga sjömän, och slutligen, när räddningen kommer, finns det ingen himmelsk galär, redo att upptaga den ädle fången. Ingen änglagestalt kommer över vattnet för att stilla de rasande vågorna. Intet övernaturligt tecken gives på undret, som sker. Någon är tvungen att gripa tag i en bjälke, en annan i en kringflytande planka, en tredje måste klamra sig vid en spillra av skeppet och en fjärde simma för livet.

Här är Guds mönster för vårt liv. Här är det glada budskapet om hjälp för människor, som äro tvungna att leva under enkla förhållanden, i en vardaglig omgivning, ställda inför tusende praktiska frågor, vilka kräva sin lösning.

Guds löften och ingripanden höja oss icke över det sunda förnuftets och de alldagliga prövningarnas nivå. Men just genom dem blir tron fullkomnad. Gud älskar att i väven med varp och inslag av vardagliga erfarenheter inmänga sin kärleks gyllene trådar.