"Ty, vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen." 2 Kor 5: 1.

Var stilla, hjärta, när vart hopp du mister
på det som jorden förr att hoppats gav
och varje stöd, som förr du ägde, brister
och varje ros du älskat, faller av!

O vet, den djupa evigheten träder
dig närmre då! En mor hon liknar blott
som hjälper barnet av med sina kläder
och läser aftonbön, när dag förgått.

Hon lik en moder är, som tar helt sakta
med stilla våld ur tårad älsklings hand
var leksak bort, som han fått nyss betrakta
och löser foten ur de snörda band.

Var stilla, hjärta! Alla höljen falla,
din vardagsdräkt hon lägger sakta ned!
Var stilla, hjärta, bönens klockor kalla,
och vilan kommer med sin djupa fred.
C. D. af Wirsén