"Jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske, som mig är sagt." Apg 27: 25.

JAG reste för några år sedan till Amerika tillsammans med en sjökapten, som var en allvarlig kristen. När vi passerat Newfoundlandskusten, omtalade han för mig följande: "Då jag senaste gången för fem veckor sedan for denna väg, hände något, som åstadkom en revolution i hela mitt kristna liv. George Muller från Bristol var ombord. Jag hade utan avbrott varit tjugufyra timmar på kommandobryggan, då han uppsökte mig och sade: 'Kapten, jag har kommit för att säga er, att jag lördag kväll måste vara i Quebec.' 'Det är omöjligt', svarade jag. 'Nåväl, om ej ert skepp kan föra mig dit, skall Gud finna någon annan utväg. Jag har på femtiosju år aldrig brutit en överenskommelse. Låt oss gå ned i er hytt och bedja.'

Jag såg på denne gudsman och undrade för mig själv, från vilket dårhus han kommit. Jag hade aldrig hört om något liknande. 'Herr Muller, sade jag, 'vet ni, huru tät dimman är?' 'Nej' svarade han, 'mitt öga är ej fäst på dimmans täthet utan på den levande Guden som övervakar varje detalj i mitt liv.'

Han knäböjde och bad den enklaste bön och när han slutat, ämnade jag bedja, men han lade sin hand på min skuldra och tillsade mig att icke göra det, 'För det första tror ni icke att Han skall svara, och för det andra tror jag att han redan svarat, och det är därför ej alls nödvändigt, att ni ber därom.'

Jag betraktade honom och han sade: 'Kapten, jag har i femtiosju års tid känt min Herre, och jag har ingen enda dag underlåtit att gå till min Konung. Stig upp, kapten, och öppna dörren, och ni skalla finna, att dimman försvunnt.' Jag steg upp, och den var verkligen borta. Lördag afton var George Muller i Quebec på sitt möte."

Ett ord vi gömma — Stjärneklart
inför vårt öga står det:
Se, intet är så underbart,
att icke Gud förmår det!
Ida Granqvist