"Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden." Pred 11: 3.

VARFÖR frukta vi de moln, som nu fördunkla vår himmel? Visserligen dölja de solen för en stund, men den har dock ej slocknat; inom kort se vi den igen. Emellertid är dessa svarta moln fulla med regn, och ju svartare de synes vara, desto sannorlikare är det, att de ska giva rika regnskurar.

Huru kunna vi få regn utan moln? Våra bekymmer har alltid medfört välsignelse och de ska ständigt göra det. De är den strålande nådens mörka vagnar. Dessa moln ska inom kort låta regn strömma ned över jorden, och varje späd ört ska fröjdas över skuren. Om vår Gud sänder oss mycken nöd, skall Han vederkvicka oss med sin nåd. Guds kärleksbrev nå oss ofta i kuvert med sorgkanter. Hans vagnar skramla, men de äro fullastade med välgärningar. Hans stav bär ljuvliga blommor och närande frukter. Låt oss ej bekymra oss över molnen, utan sjunga, emedan aprilregnen komma majblomman att spita upp.

O Gud, molnen är stoftet från dina fötter. Hur nära är du ej under den mulna och mörka dagen! Kärleken ser Dig och fröjdar sig. Tron ser molnen utgjuta sig och glädja de små kullarna. — C. H. Spurgeon.

"Bakom molnet står ju Herren.
Varför suckar du så tungt?
Tro på Gud, så blir det lungt!"