"Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen. Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud." Hab 3: 17-18.

JAG ber er giva akt på, vilken olycka här förutsättes inträffa, och vilken hjältemodig tro här framträder. Det är som ville profeten säga: "Om jag och bleve så utfattig, att jag ej visste, var jag kunde finna min nödtorft, om jag skådade mig omkring i ett tomt hus och blickade över ett öde fält och spårade märken efter Guds gissel, där jag förr såg frukterna av Guds godhet, vill jag likväl glädja mig i Herren."

Mig synes, att dessa ord förtjäna att med diamant för evigt inristas i klippan. Ack, att de genom Guds nåd inristades i varje hjärta! I korta och koncisa ordalag innehåller profetens budskap följande: Fly till Gud på olyckans dag, bevara under de svåra skickelserna en helig sinnes jämvikt, ja, fröjdas till och med mitt i dem med en glädje, som Gud fått helga, och var glad i hoppet. Hjältemodiga förtröstan! Härliga tro! Okuvliga kärlek!

Fäll ej modet! Gud är nära,
närmast då Hans hand dig tuktar.
På förnedring följer ära
för den själ, som Honom fruktar.
Lid med tålamod Hans aga;
tro att Han i nåd dig sköter!
Lär att av Hans händer taga
allt vad dig i tiden möter.
K. W. S.