"När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var." Joh 11: 6.

I BÖRJAN av detta underbara kapitel finns denna försäkran: ''Jesu hade Marta och hennes syster och Lasarus kära." Detta vill lära oss tro att själva grunden för Guds handlingssätt med oss, huru dunkelt och oförklarligt det än må vara, är Guds gränslösa, oförtjänta och oföränderliga kärlek till oss. Kärleken kan tillåta smärta. Systrarna tvivlade ej alls på att Han, kosta vad det ville, skulle skynda dit för att hindra deras broder att dö, men: "Därför (eng övers.) när han hörde, att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var."
Vilket förbryllande "därför"! Han avstod från att begiva sig i väg, ej därför Han icke älskade dem, utan just för att Han gjorde det. Hans kärlek allena avhöll Honom från att genast skynda till de kära, hårt prövade hemmet. Allting, som varit mindre än oändlig kärlek, hade ögonblickligen ilat åstad för att bistå dessa älskade och bedrövade hjärtan, trösta dem i deras bedrövelse och ha glädjen att torka deras tårar, så att sorg och suckan skulle flytt bort. Gudomlig kärlek allena kunde hålla tillbaka den starka längtan i Frälsarens ömma hjärta tills smärtans ängel utfört sitt verk.