"Jesus lyfte upp sina ögon och sade: Fader, jag tackar dig, för att du har hört mig." Joh 11: 41.

DET är en mycket egendomlig och ovanlig ordningsföljd i dessa händelser. Lasarus ligger ännu i sin grav och tacksägelsen föregär uppståndelseundret. Jag skulle ansett, att tacksägelsen hade bort frambäras först, när den underbara gärningen var gjord, och Lasarus blivit uppväckt. Men Jesus tackar för det som skall ske. Tacksamheten bryter fram, förrän gåvan är given, i den fasta, förvissningen, att den redan är på väg. Segersången sjunges, förrän striden är utkämpad. Det är såningsmannen, som sjunger om skörden där hemma. Det är tacksägelse före undret!

Vem tänker på att stämma upp en segerhymn, när korsfararna draga ut till strid? Var sjunger man tacksägelsesången för det svar, som ännu ej kommit? Och likväl är där ingenting främmande, sökt eller orimligt i Mästarens sätt att handla! Lovprisningen är i sanning det verksammaste förberedelsearbetet för att undret skall ske. Undren ske genom andlig kraft, vilken alltid motsvaras av den tro vi äga. — Dr. Jowett.

Lovprisningen förändrar förhållandena.