"Jag är — den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter." Upp 1: 17-18.

BLOMMOR! Påskliljor! Låten mig denna morgon få lyssna till samma gamla dyra ord om odödlighet, som ni viskat till så månget sörjande hjärta. — Gamla bok, full av visdom, låt mig åter från dina blad få läsa denna trygga försäkran, att döden är en vinning. — Skalder! Låten mig få höra edra dikter, där varje rad bringar det glada budskapet om evigt liv. — Sångare, bristen ut i glädjesång, låten än en gång de välkända uppståndelsepsalmerna ljuda. — Träd och blommor, fåglar, himmel, hav och vindar, visken det, låten det tona på nytt, sjungen det, och må ekot bära det vidare. Låten det pulsera genom varje atom, låten luften fyllas därav. Må det förtäljas om och om igen, tills hoppet förvandlas i övertygelse och övertygelsen i orubblig visshet, så att vi med Paulus triumferande kunna gå mot själva döden, fulla av tro och med anletet strålande av klarhet.

Jag har en levande Jesus,
änskönt Han för mig var död.
Jag har en levande Jesus,
som hjälper i all min nöd.
Han är min stav uppå färden,
mitt manna i ökenland,
Han förer mig genom världen
med huldrik och mäktig hand.

Jag har en levande Jesus,
min synd har Han plånat ut.
Jag har en levande Jesus,
som gör på min träldom slut.

Till Honom flyr jag i fara,
ty Han är min fasta borg.
Han löser min fot ur snara
och vänder i fröjd min sorg.

Jag har en levande Jesus —
må själv jag då gärna dö.
Ty Han, den levande Jesus,
är i mig ett livets frö.
När självet i döden somnar,
i Honom mitt nya namn
till evigt liv sig fullkomnar
och når så sällhetens hamn.
St—en—

En känd prästman satt i sin studerkammare och nedtecknade sin påskpredikan, då han med ens blev gripen av den tanken, att Herren lever. Han sprang upp av glädje och vandrade av och an i rummet upprepande för sig själv: "Kristus lever, Han ligger icke kall i graven! Han är icke det stora: 'Jag var', utan det stora 'Jag är', Han är icke blott en verklighet, utan en levande verklighet. Härliga påsksanning!"

Vi tro, att ur varje grav spirar upp en påsklilja, och att vid varje grift sitter en ängel. Vi tro på en uppstånden Herre. Vänd icke ansiktet mot det som varit för att endast tillbedja vid Hans grav, utan se uppåt och inåt, så kan du tillbedja den levande Kristus. Och eftersom Han lever, skola också vi leva. — Abbott.