| 18 April
"Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det." Ps 37: 5. EN TID trodde jag, att det var min plikt, att efter det jag bett, göra allt vad i min förmåga stod för att påskynda svaret. Men Gud lärde mig något, som var bättre. Han gjorde det klart för mig, att mina egna ansträngningar endast hindrade Honom i Hans verk. Han önskade; att jag visade en fullkomlig tillit till Hans allmakt och inväntade bönesvaret under tacksägelse, villig att göra endast, vad Han bjöd mig. Det förefaller oss så osäkert att blott sitta stilla, utan att göra något annat än förtrösta på Herren. Frestelsen att taga saken i egna händer är ofta mycket svår. Vi känna alla till, huru omöjligt det är att rädda en drunknande människa, så länge denna vill försöka hjälpa sin räddare. Lika omöjligt är det för Gud att kämpa våra strider, så länge vi själva vilja göra det. Om Han än ville det, så kan Han det icke. — C. H. P. Andliga krafter kunna icke verka så länge materiella krafter äro i rörelse. Det tar tid för Gud att besvara bön. Ofta giva vi Honom intet tillfälle. Gud behöver tid för att skänka rosen dess färg. Han behöver tid för att skapa en ek och tid för att förvandla vetet på åkern till bröd. Först måste Han ha ett jordstycke. Sedan luckrar Han det och gör det fruktbart. Så fuktar Han det med dagg och regn från himlen. Solens strålar värma det. Brodden spirar och vetet växer för att sedan föras i ladan och tröskas och slutligen förvandlas till bröd åt de hungriga. Allt detta kräver tid. Åkermannen plöjer och sår och bidar förtröstansfullt, tills Guds avsikter fullbordats. Genom att skänka Gud tid, bereda vi Honom tillfälle. I vårt böneliv få vi lära oss denna läxa. Gud behöver tid för att kunna besvara bön. — J. H. M. |
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |