"Det är Herrens hand, som har gjort det." Job 12: 9.

FÖR NÅGRA år sedan påträffades i en afrikansk gruva den kostligaste diamant, som världshistorien känner. Den skänktes till Englands konung för att insättas i hans krona. Konungen sände den till Amsterdam för att slipas, och stenen lämnades åt en expert på diamantslipning. Och vad tror du denne gjorde med den? Han tog den oskattbara ädelstenen och ristade i den en djup skåra. Därpå gav han den ett våldsamt slag med sitt verktyg, och se, den ståtliga juvelen låg i hans hand kluven mitt itu. Vilken vårdslöshet, vilken slösaktighet, vilken brottslig oaktsamhet! Nej, visst inte! Under dagar och veckor hade detta slag studerats och planlagts. Ädelstenen hade ritats av och blivit avgjuten. Dess egenskaper, dess brister, dess brottytor hade studerats med den noggrannaste omsorg. Mannen, åt vilken den anförtrotts, var en av de skickligaste diamantsliparna i världen.

— Vill du påstå att det där slaget var ett misstag? Nej det var höjdpunkten av sliparens konst. Då han måttade det, gjorde han just det som skulle giva ädelstenen den största tänkbara skönhet, glans och prakt. De slag, som tycktes förstöra den, var i själva verket det som skänkte den dess oskattbara värde. Ty ur dessa två halvor mejslades sedan fram de två praktfulla juveler, vilka diamantsliparens yrkesskickliga öga sett ligga gömda i den skrovliga, oslipade stenen, såsom den kom från gruvan.

Så händer det understundom, att Gud giver dig ett hårt slag. Hjärtat blöder, hela din varelse skälver. Din själ ropar högt i ångest. Detta slag tyckes dig vara ett fruktansvärt misstag. Men det är det dock icke. Du är i Guds ögon den kostbaraste ädelstenen i världen. Och Han är den skickligaste ädelstenssliparen i universum. Det kommer en dag, då du skall glänsa i Konungens krona. Och där du nu ligger i Hans hand, vet Han precis, hur Han skall behandla dig. Inte ett enda slag träffar din blödande själ, utan att Guds kärlek tillstädjer det, och låter det bliva medlet till den djupaste välsignelse och till andliga rikedomar, som du förut aldrig erfarit eller ens kunnat drömma om. — J. H. Mc C.

Vi återgiva här följande samtal ur en av Mac Donalds böcker. " 'Jag undrar, varför Gud skapat mig?' frågade mrs Faber med bitter ton. 'Sannerligen, vartill har också det tjänat?' 'Kanhända icke än till så mycket', svarade Dorothy, 'men Gud är ej heller färdig med dig. Han håller på med sitt verk, och du knorrar över behandlingen.' "

Om människorna blott ville tro, att verket i dem alltjämt pågår, och att Mästaren bearbetar dem såsom krukmakaren bearbetar leret, då skulle de villigt underkasta sig behandlingen och välkomna varje grepp av Hans hand, också det smärtsamma. De skulle göra det vid tanken på det mål Gud har i sikte: att föra många sina barn till härlighet.

Han slipar ädelstenen, tills dess inre
upptager och utstrålar solens sken.
Kan du väl undra på, att filen kännes,
att Mästarns hand med slipning ej är sen.

Var ädelsten skall stråla i Hans krona,
när Lammets brud skall smyckad bli med den.
I var juvel med renad guldinfattning
sin bild Guds öga känna skall igen.

O själ, så ligg då still i mästarhanden
och låt Hans kärlek rätta formen ge!
Vad gör väl denna tidens korta smärta,
blott Herren själv i dig sin lust får se?