15 April

"Jag förtröstar på ditt ord." Ps 119: 42.

I SAMMA mån vi tro, att Gud vill göra just i enlighet med vad Han sagt, är vår tro stark eller svag. Tron har ingenting att göra med känslor, intryck, osannolikheter eller yttre tecken. Tron är ej i behov av dem, och vilja vi sammanbinda dem med tron, då vila vi ej längre vid Guds ord. Tron vilar vid det nakna gudsordet. Taga vi Gud på Hans ord, då har hjärtat frid. Gud finner sin glädje i att öva vår tro, först för att därigenom välsigna våra egna sjalar, och sedan för att välsignelsen må strömma utåt till församlingen samt än vidare till dem som stå utanför. Men vi rygga tillbaka för denna trons övning i stället för att med glädje hälsa den välkommen. Då bekymmer möta oss, skulle vi säga: "Min himmelske Fader ger mig att dricka denna kalk för att efteråt kunna iskänka mig något sött." Prövningarna giva tron näring. O, må vi överlämna oss själva i vår himmelske Faders händer! Han har sin lust i att göra alla sina barn gott.

Men prövningar och svårigheter äro icke det enda medel, varigenom tron övas och så tillväxer. Studerandet av Skriften är av vikt, för att vi genom den skola lära känna Gud, sådan Han uppenbarat sig själv i Ordet. Kan du på grund av din kännedom om Gud säga, att Han är ljuvlig och värd att älskas? Varom icke, låt mig då på det innerligaste bönfalla dig om att du må bedja Gud föra dig därhän, att du lär dig beundra Honom i Hans mildhet och godhet och lär dig inse, vilken glädje det är för Hans hjärta att göra sina barn gott.

Ju närmare vi här komma Gud i det innersta av vårt väsen, desto lättare skall det bli för oss att lämna oss i Hans händer, fullt tillfredsställda med allt vad Han vill göra oss. Och när prövningarna komma skola vi kunna säga:

"Jag vill vänta och se, vad gott Gud ämnar göra genom detta; jag vet att Han gör det som är gott." På detta sätt skola vi genom vårt vittnesbörd ära Gud inför världen och stärka många svaga händer. — George Muller.

"Han ej sitt tryckta barn förgäter.
Han älskar även då Han slår:

Han tyngden efter styrkan mäter,
Hans hjälp tillreds vid branten står;
den kalk, som dryg och bitter är,
omsider sötma med sig bär.
"

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.