"Ären Herren i elden." Jes 24: 15. eng, övers.

LÄGG märke till det lilla ordet "i". Vi skola ära Gud i prövningen, i själva bedrövelsen; och fastän Gud understundom icke låter sina heliga känna eldens hetta, är den dock i regel smärtsam.

Men just där skola vi förhärliga Gud genom att sätta en fullkomlig tillit till Hans godhet och kärlek, som tillåtit oss komma in i lidandet. Och vad som är förmer än detta, vi skola tro att ur lidandet frambringas något, varigenom Gud blir mera ärad än Han hade blivit utan detta eldprov.

Det finnes eldprov som endast uthärdas av den som har slor tro på Gud; den klentrogne däremot skulle ohjälpligt komma till korta.

Segern skall vinnas mitt inne i smältugnen.

En märmiskas gudstro prövas i nödens tid; då visar det sig, om den är stor eller liten. Männen, som kastades i den brinnande ugnen, kommo därur likadana som de gått ditin, banden undantagna. Huru ofta händer det ej, att Gud befriar sina barn från banden i smärtans eldsugn. Elden hade icke haft någon makt över männens kroppar. Håret på deras huvuden var icke ens svett, deras kläder hade icke blivit skadade och man kunde icke ens känna lukten av något bränt på dem. På samma sätt borde Guds barn komma ut ur bedrövelsernas eldsugn — befriade från alla band, dock oskadda av lågorna.

"I dessa triumferat över dem." Kol 2: 15. eng, övers.

Detta är den verkliga segern — triumferande mitt i sjukdomen, mitt i döden och mitt under vidriga förhållanden. Tro mig, det finns en kraft, som kan göra oss till segervinnare mitt i kampen. Det finns höjder att uppnå, från vilka vi få blicka tillbaka ned på det vägstycke vi tillryggalagt för att redan på denna sidan himlen sjunga vår segersång: Andra kunna anse oss för rika, fastän vi äro fattiga, görande många rika i vår fattigdom. Vår seger uppenbaras just häri. Kristi seger bestod i Hans förnedring. Det torde vara på samma sätt med oss: vår seger ligger i det som för andra ser ut att vara förnedring. — Margaret Bottome.

Är det icke gripande att träffa en människa, som glatt och oförtrutet bär sina många bördor. Livas icke vårt mod vid åsynen av en broder eller syster, som mitt i frestelsens hetta vinner en härlig seger? Känna vi oss icke hjärtegripna, då vi under färden möta en pilgrim med bruten hälsa, vilken återspeglar glansen av ett aldrig svikande tålamod? Vilket mäktigt vittnesbörd är ej detta om vad Guds nåd förmår! — J. H. Jowett.

Må allt jordiskt fly och brista,
du, min Jesus, blir dock kvar;
skulle annat allt jag mista,
har jag nog, då dig jag har.
J. B.