| 1 Kapitlet |
1 |
Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, |
2 |
har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. |
3 |
Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden. |
4 |
Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. |
5 |
Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»? |
6 |
Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.» |
7 |
Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor», |
8 |
säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira. |
9 |
Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»; |
10 |
så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk; |
11 |
de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad, |
12 |
och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.» |
13 |
Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»? |
14 |
Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel? |