| 29 Kapitlet |
1 |
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning. |
2 |
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. |
3 |
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger. |
4 |
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det. |
5 |
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter. |
6 |
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas. |
7 |
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet. |
8 |
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden. |
9 |
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro. |
10 |
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv. |
11 |
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut. |
12 |
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga. |
13 |
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus. |
14 |
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen. |
15 |
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. |
16 |
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust. |
17 |
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ. |
18 |
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen. |
19 |
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter. |
20 |
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom. |
21 |
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt. |
22 |
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse. |
23 |
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära. |
24 |
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet. |
25 |
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad. |
26 |
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt. |
27 |
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige. |