147 Kapitlet

Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!